evelinasaventyr

Med skidorna med oss var det dags för jobb igen, väl där uppe skulle vi åka med ett gäng tyska gubbar varav en kunde lite engelska. Det var sitt lift efter sitt lift, backe efter backe I offpist då backarna inte är pistade än, det var dimmigt och som minst 20 minus grader. Efter en ca timmas färd var vi äntligen framme, då fick vi tre åka med två av dem till en lift då det skulle skottas en massvis med snö, det var då vi började fundera på om vi verkligen ville hålla på så här sex dagar I veckan, med gubbar. De två gubbarna vi var med kunde inte någon engelska för fem öre, så det var jätte svårt att göra oss förstådda för varann. Efter lunchen förjde vi med den andra halvan med gubbar till liften där jag skulle tillbringa min sesång, samma där ingen av dem kunde någon engelska. Där satte grabbarna upp liftarna på linan och jag fick köra liften. Snart var även denna arbetsdag slut och de var dags för den långa färden hem.

Under dagen hade vi diskuterat om hur vi skulle göra med jobbet, ingen av oss trivdes. Så vi beslutade oss för att gå in till The Boss och säga berätta hur vi kände, att vi inte toddeatt jobbet skulle vara så här, att ingen förstod oss och att vi längtade hem (inte hela sanningen men, men), han förstod oss som tur var och det var Inga problem för oss att sluta. Nu är tanken att vi ska söka jobb I ST.Anton, Arlberg och bosätta oss där istället. Mamma och pappa har ringt nu med massa förslag från andra som jobbat där, det känns riktigt bra, bomben till chefen är släppt och nu är det bara att söka nytt och se fram emot en kanon sesång I Arlberg! Imorgon ska vi ta bussen och tåget dit för att gå runt och söka bostad och jobb för full rulle, vi är tagged som satan till det!

Undra  vad gubbarna där uppe på fjället säger när (Drei schwieden) som de alla kallade oss, har sagt upp sig efter två arbetsdagar.


//E